Två regenter. En allians i krigets tid.
Digtyarivka, Ukraina · 1708 – 2026
I den lilla ukrainska byn Digtyarivka i Tjernihivregionen reser sig resterna av en extraordinär barockkyrka – Pokrovska-kyrkan (Heliga Jungfru Marias skyddskappa), uppförd 1708–1709 på bekostnad av hetman Ivan Mazepa. Det är en plats där Sveriges och Ukrainas historia möts på ett sätt som ännu inte har fått den uppmärksamhet det förtjänar.
Den 30 oktober 1708 undertecknade Ivan Mazepa och Karl XII ett militärpolitiskt fördrag i denna kyrka – en handling som symboliserade Ukrainas strävan efter självständighet från det ryska väldet. Som ett tecken på den historiska betydelsen skänkte den svenske kungen kyrkan gjutjärnsplattor graverade med inskriptionen “K XII”. En av dessa plattor finns bevarad än i dag.
Restaureringsarbetet planeras inledas omedelbart efter krigets slut. Under mellantiden bygger vi ett internationellt nätverk av experter och finansiärer som är redo att agera den dag freden tillåter.
Hetman Ivan Mazepa bekostar uppförandet av Pokrovska-kyrkan med 15 000 guldmynt. Den 30 oktober 1708 undertecknar Mazepa och den svenske kungen Karl XII ett militärpolitiskt fördrag i kyrkan. Överenskommelsen beseglas högtidligt med deras sigill inför Gud. Som ett tecken på fördragets betydelse skänker den svenske kungen kyrkan gjutjärnsplattor med gravyren “K XII”.
Det svensk-ukrainska förbundet lider ett avgörande nederlag i Slaget vid Poltava. Tsar Peter den I inleder en kampanj av terror mot allt som förknippas med Ivan Mazepa. Kyrkan i Digtyarivka överlever – ett nästan mirakulöst undantag mitt i förstörelsen.
Under andra hälften av 1800-talet förändras kyrkans utseende. Den ursprungliga ukrainska barocksilhuetten ersätts delvis av lökkupoler i rysk stil, vilket speglar den arkitektoniska och politiska påverkan från det ryska imperiet.
Kommunistiska myndigheter initierar rivning av “Mazepa-kyrkan”. Östra altardelen och västra fasaden skadas allvarligt och kupolen rivs ned. Arbetet avbryts abrupt efter ett dödolycksfall under demoleringsarbetet.
Genom initiativ från arkitekten Serhiy Yurchenko och med stöd från den ukrainska diasporan i USA och Kanada inleds restaureringsarbetet. En sidokapell återuppbyggs framgångsrikt.
Efter Rysslands aggression mot Ukraina 2014 upphör finansieringen och restaureringsarbetet avstannar. Stora delar av kyrkan står fortfarande i ruin och fortsätter att förfalla.
En av de gjutjärnsplattor som Karl XII skänkte kyrkan finns fortfarande bevarad och vittnar om platsens unika historiska betydelse. Ett nytt initiativ samlar nu internationella experter, historiker och finansiärer med målet att rädda och restaurera detta enastående barockmonument och bevara ett gemensamt svenskt-ukrainskt kulturarv.
Pokrovska-kyrkan i Digtyarivka representerar en höjdpunkt inom den arkitektoniska tradition som ofta kallas Mazepabarock – en period då Hetmanatets konstnärer och byggmästare förenade västeuropeisk barockarkitektur med inhemska ukrainska byggnadstraditioner.
Resultatet blev en unik syntes av europeiska och lokala former. Den okände arkitekten skapade ett monument som överförträffade sin egen tid och som fortfarande betraktas som ett av de mest framstående exemplen på ukrainsk sakral arkitektur från början av 1700-talet.
Kyrkan är uppförd enligt den traditionella ukrainska femtornade korsplanen: ett centralt torn omgivet av fyra sidotorn placerade i väderstrecken. Denna komposition skapar en harmonisk och monumentalt balanserad siluett – ett kännetecken för den ukrainska barockens kyrkoarkitektur.
Fasaderna smyckades med pilastrar i romersk-dorisk ordning, parvisa halvkolonner med joniska kapitäl samt triangulära sandriker. Dessa arkitektoniska element är tydliga uttryck för västeuropeisk barock och visar hur internationella stilideal integrerades i den lokala ukrainska byggnadstraditionen.
Kyrkans centrala kupol är tydligt större och mer framträdande än de övriga. Den reser sig över byggnaden på en kraftfull sextonkantig tambur, krönt av en lanternin och en kupolspira – ett arkitektoniskt grepp som ger kyrkan dess karakteristiska och monumentala siluett.
Höga rektangulära fönster i den centrala tamburen och i kyrkans sidodelar gav interiören ett ovanligt generöst ljusinsläpp – jämförbart med samtida västeuropeisk kyrkoarkitektur.
Kyrkans interiör pryddes av en praktfull ikonostas i fem register. Den är idag förlorad, men fotografier från början av 1900-talet vittnar om ett verk av exceptionell häntverksskicklighet och konstnärlig rikedom.
Kyrkans höga torn kan ha haft en strategisk funktion. Den uppges ha varit synlig både från Starodub och från Baturyn – Mazepas residensstad – och kan ha använts för ljussignaler under krigshösten 1708.
Detaljerade upmätningsritningar upprättades av arkitekterna Hovdenko och Makushenko 1954–1955 och utgör en viktig dokumentationsgrund för framtida restaureringsarbete.
Som ett tecken på det historiska fördragets betydelse skänkte Karl XII kyrkan gjutjärnsplattor för golvet, 50×50 cm, graverade med “K XII”. En av dessa plattor bevaras fortfarande i kyrkan – ett unikt materiellt minne av kung och hetmans möte, och ett fynd av potentiellt stort intresse för svenska historiker och museer.
Den 21 september 1708 korsade svenska trupper under ledning av Karl XII gränsen till vänsterstrands-Ukraina vid byn Drokova i Starodubregementet. Händelserna som följde kom att bli en av de mest dramatiska diplomatiska episoderna i nordens historia.
Kungens fältläger förlades i byn Hirky, omkring tre–fyra kilometer från Digtyarivka. Den 29 oktober 1708 anlände den ukrainske hetmanen Ivan Mazepa till lägret för sitt första möte med den svenske kungen.
Dagen därpå, den 30 oktober 1708, slöts en militärpolitisk överenskommelse mellan Mazepa och Karl XII. Enligt lokala historiska traditioner och senare nedtecknade källor ska avtalet ha bekräftats i Pokrovska-kyrkan i Digtyarivka, där parterna beseglade överenskommelsen med sina sigill inför Gud.
Berättelser nedtecknade under 1800-talet hävdar dessutom att Mazepa svor en högtidlig ed i kyrkan – en handling som symboliskt befäste alliansen mellan Sverige och det ukrainska hetmanatet i kampen mot Moskva.
Vi söker kontakt med svenska arkivforskare och historiker som kan bidra med primärkällor – reskrivare, fälttågsdagböcker och militärkorrespondens – som bekräftar Karl XII:s närvaro vid Digtyarivka och undertecknandet av fördraget. Riksarkivet, Krigsarkivet och universitetens historiska institutioner är naturliga utgångspunkter.
Pokrovska-kyrkan har överlevt tsartidens förstörelsepolitik, sovjetiskt vandalism och ett pågående krig. Men dess framtid är fortfarande långt ifrån tryggad.
Byggnaden befinner sig idag i ett mycket sårbart skick. Taket läcker, murverk och konstruktioner försvagas av väder och tidens påverkan, och delar av kyrkan riskerar att fortsätta förfalla. Utan stabilisering och restaurering inom en överskådlig framtid kan skadorna bli så omfattande att det inte längre är möjligt att rädda denna unika historiska byggnad.
Att påbörja en återuppbyggnad och säkra kyrkans struktur är därför avgörande för att bevara detta gemensamma kulturarv för kommande generationer.
Projektet “Karl XII – Historiska avtryck i Ukraina” befinner sig i uppbyggnadsfasen. Vi samlar ett nätverk av experter, institutioner och finansiärer som är redo att agera när freden möjliggör ett återupptagande av restaureringsarbetet.
Med erfarenhet av historiska byggnader, barockarkitektur eller restaurering av kulturarv. Din kompetens behövs för att analysera byggnadens tillstånd och bidra till restaureringsstrategin i samarbete med lokala ukrainska experter och hantverkare på plats.
Särskilt med fokus på Karl XII, Stora nordiska kriget eller svensk-ukrainska historiska relationer. Primärkällor från svenska arkiv om mötet i Digtyarivka är av stor betydelse för projektets historiska dokumentation.
Svenska företag, stiftelser och organisationer med engagemang i kultur, samhälle eller CSR är välkomna att bidra till ett meningsfullt internationellt kulturarvsprojekt med en tydlig historisk koppling till Sverige.
Privatpersoner som vill bidra till att bevara ett unikt gemensamt kulturarv – och till att ett viktigt spår av svensk historia i Ukraina inte går förlorat.
Projektet bygger på information som förmedlats genom kontakter med rådgivare till metropolit Epifanij I inom den Ortodoxa kyrkan i Ukraina (PCU), samt på ukrainska historiska och arkitektoniska källor.
Är du arkitekt, historiker, konservator, representant för ett företag eller privatperson som vill engagera dig? Hör av dig – ju fler som ansluter sig nu, desto stärkare utgångsläge har vi den dag restaureringsarbetet kan ta vid på allvar.
Skicka e-post till adriana.tocca@gmail.com
Läs mer om projektetProjektet är under uppbyggnad. Formella insamlingsstrukturer och partnerskapsavtal upprättas när en tillräcklig kärna av experter och intressenter har etablerats.